Dessa akter som utspelas framför en kan man tro liknar röran som uppstår i Shakespeares "En midsommarnattsdröm".
Nej, istället sitter där kyliga personer som man inte förstår vad de lider för. Då Cementas hållbarhetschef påstår att de nu äntligen ska ta hänsyn till hur de ju blivit dömda för ofog med naturens resurser, blir det ju nästan patetiskt.
Vad är det som driver detta faktum att man tror att Gotland ska rymma allt? Är det att ön blivit så hypad att nu näringslivet ska suga ut de sista kalkresterna ur ön bara för att dessa tjocka plånböcker sen ska få roa sig i kroglivet?
Men med Cementas unga experters utlåtande om hur de bara gör ön gott, med att flytta på fjärilslarver – undrar man om de själva fattar varför vi alla sitter där!
Är det för att bevittna duktigheten i hur deras forskning utifrån flygbilder över landskap som de aldrig skulle kunna uttala sig om hur det känns att gå och bara vara i. Är det för att man ska applådera deras tjocka folder mest fylld med kartongregister, halvt fyllda dokument och färgfotografier över grävskopor som skövlar sten likt de tror de tryckt en barnbok. Det är som de tror att de söker tillstånd hos Naturens Gud för att få fortsätta sin rovdrift i en känslig natur?
Då de utgår från att tolkningen av vad naturen ger och tar är till för deras förmån, finns där inget att hämta på en sådan förhandling i Donners Events sal. De har ju totalt missat målet för sitt uppdrag. De borde istället välsigna denna gudomlighet till natur där deras sprängningar inte bara snott folks vatten utan också åstadkommit sprickor i kyrkor.
De borde nu istället inse att de ska återställa det de en gång förstört. Deras fåtal arbetstillfällen kan utbildas i hur man skapar något hållbart istället. Men om nu Naturvårdsverket och Cementa kommit fram till samma saker omkring varifrån vattnet kommer, liknar ju allt bara ett spel för gallerierna.