Dagens Industri, som man får betrakta som en tillförlitlig källa, ställer sig frågande till att Gotlandsbolaget måste höja biljettpriserna för att inte ”blöda” ekonomiskt. Bolaget har en stabil ekonomi med ett gott kassaflöde. Till skillnad från exempelvis Vikning Line som har en avskrivningstid på 25 till 30 år är Gotlandsbolagets avskrivningstid endast 10 år. DI skriver: ”Effekten av det årliga avskrivningarna i Gotlandsbolagets resultaträkningar blir extremt höga och trycker ned vinsterna”.
Gotlandsbolagets förklaring till den korta avskrivningstiden är att koncessionen med staten på färjetrafiken är på 10 år. Det finns en osäkerhetsfaktor att koncessionen inte förlängs, menar bolaget. Den osäkerhetsfaktorn är sannolikt mycket låg då bolaget i stort sett varit den enda som lagt ett anbud på färjetrafiken sedan 1970-talet, enligt Trafikverket.
Vi som bor och verkar på Gotland har en ”väg” på drygt 8 mil till fastlandet där kostnaden för två pensionärer med flexi, tur och retur och bil med den ny prishöjningen blir cirka 2500 kronor det blir drygt 150 kronor/mil. Vill barn och barnbarn hälsa på hamnar biljettpriset för en tvåbarnsfamilj på cirka 7000 kronor, alltså cirka 440 kronor/mil.
Vi är alla skattebetalare och har genom det statliga stödet på nästa 500 miljoner per år till Gotlandsbolaget betalat en skälig del för våra transporter på ”vägen” mellan Gotland och fastlandet. Till detta betalar vi också för färjebiljetterna som Gotlandsbolaget nu höjt, på ett år, med 50 procent.
Gotlandsbolagets GD har både i intervjuer och svar på insändare försökt förklara varför en prishöjning är nödvändig. Hans analys, redovisning eller skälen till prishöjningen har varit mycket sparsam och till vissa delar undermålig. Med DI:s analys framtonar en bild, att vi som verkar och bor på Gotland eller vill besöka ön ska tillförsäkra ett välmående företag fortsatt goda vinster i tider då vi alla måste spara och ”dra vårt strå till stacken”.