Tack Pär för ditt svar på mina kritiska synpunkter. Jag uppskattar din tanke på livesänd kultur; det kan vi gärna fortsätta tala om. Och jag är glad att du kvitterar flera mina synpunkter: du säger att rubriken nog är felaktig, det vill säga att kulturen inte är smal och snobbig utan bred och folklig.
Du bekräftar att kulturutbudet på ön är enormt och du skriver till och med att du är säker på att kulturen intresserar fler än sporten!
Men varför, varför, varför är då viktningen mellan antalet sportsidor och antalet kultursidor tvärtom? Jag har studerat detta under lång tid och min iakttagelse är att sporten leder med ungefär 4-1. Och baserat på det du skriver är det för mig obegripligt hur ni motiverar att sporten har tre inom området kunniga reportrar varav det alltid finns en som jobbar helg medan kulturen har noll, vardag som helg.
Återigen: Jag är inte kritisk till sportbevakningen, jättebra.
Vi behöver också tala mer om min insändares kärnfråga. Den gällde medias prioriteringar inom ert samhällsuppdrag. Jag tyckte inte att du svarade på den.
Du svarade att ni gör era prioriteringar "efter gängse principer för nyhetsvärdering" där ni bedömer "allmänintresse, påverkan, konsekvenser, hur många som berörs och hur många som är intresserade". Gott så.
Men jag finner att kontentan i ditt svar är att ni lägger störst fokus vid kvantitet och popularitet, det vill säga hur många klick/läsningar en artikel får på webben. Tycker du att det är en bra och rättvisande bedömningsgrund? Liknar inte det mera populism än seriös journalistik?
Björn Ahlsén, förvirrad kulturkramare
SVAR DIREKT
Tack för din replik. Att bara jämföra sidor ger inte en rättvis bedömning. Tidningens upplägg förändras ofta – vad gäller kulturartiklar så kan de nu för tiden hamna på vilken sida som helst, till exempel.
Hur som helst, sett till helheten så har du helt rätt i att antalet artiklar inom sport är fler, och anledningen till det försökte jag förklara i mitt förra svar.
Kultur är ett samlingsbegrepp som innefattar enormt mycket olika. Kultur är en konstutställning i kyrkan och en dödsmetallspelning på svartklubben.
Olika händelser där, om man ska vara lite fördomsfull, den som gillar det ena kanske står långt ifrån det andra. Kultur består av ett sällan sinande kluster av yttringar där allt, om man väger det samman, berör många men där varje liten beståndsdel berör färre.
Det finns stora kulturhändelser som vi alltid bevakar. Sedan finns det händelser som berör färre, som vi regelbundet bevakar om än lite mindre.
Vår bedömning är att det finns fler större sporthändelser, som inträffar ofta och berör många, än vad det finns kulturhändelser av samma storlek.
Sporten som utgör majoriteten av vår bevakning – de största ligorna och lagen – löper över hela året och kräver kontinuitet i rapporteringen. Därför har vi en sportredaktion, som gör ett fantastiskt arbete.
Vi har även flera reportrar som är duktiga på kultur, men som också skriver om annat. Hur vi är organiserade och vad som prioriteras är dock inte skrivet i sten, vi skruvar hela tiden på saker.
Gällande vårt uppdrag så går det att formulera på många olika vis. I grund och botten handlar det om att göra relevant och intressant journalistik för våra prenumeranter.
Vi ska granska, rapportera, underhålla och informera. Vi ska tillgodose så många läsare som möjligt med journalistik från och om Gotland, både med bredd- och nischinnehåll.
Ett uppdrag som vi ofta lyckas bra med. Utifrån uppdragen så nyhetsvärderar vi och prioriterar våra resurser. Jag nämnde att läsarintresse inte är en oviktig princip i nyhetsvärderingen – men en bland många.
Din tolkning av det svaret får stå för dig. Jag kan dock konstatera att allmänintresse, påverkan och konsekvenser inte sällan sammanfaller med läsarintresse.
När 15 färjor ställs in är det jättemånga som läser – inte för att det är populism eller klickjournalistik, utan för att många påverkas och konsekvenserna för samhället blir stora, vilket i sin tur har ett högt allmänintresse.