Insändare: Åsiktsfestivalen i världsarvet

Man kan inte direkt påstå att det är de små nyansernas möte bland rosor och ruiner i Visby, utan snarast sprakar det löst i svart-vitt. Nytt för i år är kortveckeformatet. Det kan ju tolkas som ett kommande förslag i valrörelsen – ju kortare vecka desto bättre. I alla fall där det behövs. Ett sådant förslag skulle bidra till att minska personalbristen. Förslaget att slopa helgen är åtminstone bättre, än att torgföra lösningar om att den allmänna bristen kan lösas med mer personal, eftersom den lösningen inte finns att köpa för pengar. De ”andra sätten” borde undersökas lite mer, både på scen och vid kaféborden. Med värderingsluppen. De sätten kräver ju lite mer av förändring, vilket är något av det mest farliga man kan tänka sig, även vid ruinens brant. Den skulle kunna leda till att ansvar behöver tas, åsikter behöver bytas, svängrum för förnyelse skapas, graden av involvering ökas på alla håll och inte minst att de som verkligen lyckas får lyckas. Och inte andra klandras i digitalt arbetslivslångt ånger. Finns då det mod som krävs hos de som inte tror på en enda lösning och därför inte vill att någon annan bestämmer allt? Det borde vara frågan.
Det kan vara så att när obegripligheten ökar kraftigt i samhällets utveckling – då ekar ropen på ”ordning och reda” och ”vi behöver någon som bestämmer”. (Då slipper ju jag ta ansvar)
Är det då den enda lösningen – ett nyansfritt land? Tänk om tryggheten ligger i att de förändringar som behöver genomföras görs mer begripliga, utan att vara för medialt förenklade?
Om man inte får testa, pröva, vara osäker, ta intryck och ändra sig utan att nagelfaras och betraktas som inkonsekvent – hur kommer vi då vidare? Detta ska ju vara en åsiktsfestival, och då utan livslång ånger. Låt testballongerna flyga i debatten, man är ju inte sämre än att man kan ändra sig – du är inte sämre än att du kan ändra dig (i alla fall lite och ibland). Låt åsiktsfestivalen just vara en åsiktsfestival. Ett utvecklat demokratiskt och fritt samtal – är det inte det som ett folk slåss för i ett annat land några flygtimmar bort? Demokratin!