Insändare: Att äga skog är få förunnat

Jag är en av de få som privat äger skog. Det är ett otroligt stort ansvar. Att jag, en människa som själv är en del av naturen, har ett ansvar för denna del av naturen är en hisnande tanke. Marken ska under mitt ägande förvaltas så den biologiska mångfalden ej tar skada av de ingrepp jag gör då jag låter träd fällas.
För många andra är ägande endast ett verktyg för evig tillväxt. Inte tillväxt av växter, utan av pengar. Pengar som helt tappar värdet när ekosystem inte längre fungerar och när klimatkrisen gör platser obeboeliga.
Något av det värsta vi kan utsätta en skog för är kalhygge. Ändå så ser vi att det görs på flera platser i Sverige och på Gotland. Otroligt ansvarslöst och korttänkt.
Skogsbruket anses av vissa vara koldioxidneutralt, eftersom utsläpp då vi eldar tas upp av den nya skogen som växer upp. Men den tiden har vi inte i det klimatnödläge vi nu befinner oss i. En avverkad yta tar inte upp någon koldioxid de första 10-15 åren, tvärtom avges växthusgaser. Först efter 60-120 år har den uppväxande skogen kompenserat de utsläpp som sker efter en avverkning. Det är självklart stor skillnad om träden används för uppvärmning, snickerier eller byggmaterial.
På global nivå lagras cirka 25 procent av koldioxidutsläppen av växter på land. Med tanke på att Sveriges landyta består av cirka 58 procent skog kan alltså Sverige gå före.
Skogsägare framhåller ofta att de brukat skogen i generationer och vill fortsätta så. Bra. Även jag vill att min skog ska kunna brukas av någons barn och barnbarn. Men då måste skogen brukas med omsorg för allt liv.
Du som inte äger egen skog är ändå delägare i regionens och statens skog. Den har du möjlighet att påverka genom ditt val 11 september.
Feministiskt initiativ anser att vi behöver omforma skogspolitiken så att Sverige når de miljömål som satts upp om levande skogar, en biologisk mångfald av levande arter, myllrande våtmarker och levande sjöar och vattendrag.