Jag tränar inte för att uppnå eller tävla på någon särskild nivå. Jag är inte ute efter någon prestige och mitt mål är inte att äga en egen häst. Jag tränar för att få fortsätta utvecklas och fortsätta vara bra på det jag älskar. Jag går på ridskola för att kunna få utvecklas samtidigt som jag har roligt i gemenskapen med de som har samma intresse som jag. Jag får lära mig att möta och arbeta anpassat med flera olika hästar på olika nivåer. Likaså som att min egna ridning och min hästkunskap utvecklas ständigt och jag slutar aldrig att lära mig.
Det värmer lika fint i hjärtat när man hjälpt någon, vuxen som barn, i stallgången och aldrig ens behövt tveka på att ge stöd och dela med sig av den kunskap man har, som när man efter ett pass i dressyr hoppar av hästen och känner sig som självaste Kittel.
En timme lektion i veckan. Det låter så inte så mycket, men det ger så mycket mer än bara ridningen. Varje pass ger mig mer, mer hästkunskap, mer ridkunskap, mer gemenskap, mer hästvett och mer vilja att lära mig mer.
Att rida är att lära för livet
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.