Någon skrev en uppgiven insändare att alla framgångsrika riken till slut går under. Så och vår civilisation. Jag har alltid varit optimist som sett möjligheterna. Tyvärr har jag kommit till samma slutsats som den anonyma skribenten. Den här gången är det inte en samhällsorganisation, ett rike som krackelerar. Det är själva möjligheten till överlevnad för mänskligheten.
Världshaven värms upp. De små planktonen, den första byggstenen i hela näringskedjan minskar i antal i de djupa haven enligt ny forskning.
Slutar kretsloppen att fungera blir människosläktet en utdöd art. ”Tipping points” hotar att påverka våra möjligheter att överleva.
Vi ser utan att reagera och agera hur människor runt om i världen förlorar sina hem och sina möjligheter att överleva genom antingen översvämningar eller torka.
Vattenbrist drabbar nu inte bara södra halvklotet utan även oss.
Ingen av oss är beredd att på allvar ändra något i vår livsstil. Varför skulle jag...? Bättre då att göra som strutsen: stoppa huvudet i sanden.
Min generation som bidragit till att underminera möjligheterna till en hållbar värld slipper troligen uppleva apokalypsen. Hur livet blir för våra barn och barnbarn är ju inte vårt ansvar. Eller?
Nu har svenska folket röstat fram en regering där klimatförnekare kommer att få makt.
Än en gång kommer globala kriser göra mer för klimatet än vad vi som enskilda personer är beredda till.
Ord blir slitna. Nödläge för klimatet. Någon som hört det förut?
Någon som vill hjälpa till att hindra den farliga uppvärmning av vårt klot?