Avhoppen från Liberalerna är många. Även före detta partiledaren Bengt Westerberg har lämnat partiet. När L:s före detta EU-minister Cecilia Malmström också övergav L spred sig oron hos Liberalerna, och somlig press vill nu tona ned avhoppen och lyfta fram Johan Pehrsons ledarskap.
Kritikerna vill att Liberalerna ska återknyta till de liberala värderingarna så att de liberala väljarna vill komma tillbaka. De kräver att L ger upp sitt samarbete med SD i linje med tidigare partiledares doktrin. Dagens liberala företrädare överdriver gärna L:s inflytande i regeringen för att rättfärdiga partiets vägval, och Johan Pehrson vill dessutom ha kredit för att ha "stoppat tokigheter från SD".
Personkemin mellan Nyamko Sabuni och väljarna var inte optimal. Den var initialt något bättre för Johan Pehrson, som lyckades få partiet att hanka sig kvar i riksdagen. Men båda hade placerat de liberala värderingarna i samma utförsbacke. Resultatet ser vi i färska opinionsmätningar som ger L 2.6 procent av rösterna. Och märk då att flera av dem är inte längre liberaler utan väljare som hukar under SD:s inflytande och maktspel.
De liberala värderingarna behövs i svensk politik. Det är tidigt att spekulera inför nästa val, men L ser ut att behöva stödröster. SD lär inte bidra. KD kommer inte att ha råd. C kommer inte att vilja. Möjligen stödröster från M, som dock själva har en del att bestyra och en egen resa att göra för att åter kunna framstå som ett självständigt parti.
Demokrati må förutsätta kompromisser men framför allt så förutsätter demokrati att man står upp för dess värden. Bristerna hos L i det avseendet kan påvisas till exempel av Cecilia Malmströms avhopp. Det borde vara en väckarklocka för L. Priset som partiet eljest får betala är att bli ställt utanför riksdagen.