Bland annat fungerade inte verksamhetssystemen, och gotland.se låg nere under perioder. Alla är överens om att det var dumt gjort av pojken, men vi verkar vara väldigt oense om hur vi går vidare.
Region Gotland har räknat fram att notan för haveriet landade på 2,7 miljoner kronor (då har man även räknat in en halv miljon för ”eget arbete”). Nu kräver man att barnet ska betala hela skulden, utan jämkning eller hänsyn till barnets ålder.
Ett argument för att hemkommunen ska kräva en minderårig på mångmiljonbelopp menar ansvariga är att det är Region Gotlands skyldighet att försöka få igen skattemedlen som slösats på detta. Men ingen verkade ställa sådana krav när samma organisation på mindre än två år spenderat 15 miljoner på att köpa ut chefer och personal som var inkompetenta på sina jobb. Så, kan det handla mer om skam och stolthet snarare än princip och ekonomi?
Att Region Gotland har så oerhört dåliga IT-system och så pass usel IT-struktur så att ett barn med 40 dollar på fickan och lite halvdålig fantasi kunde sänka dem under flera veckor är naturligtvis bortom pinsamt. Det är förståeligt att IT- och säkerhetsansvariga på Region Gotland skäms, men istället för att skicka kravbrev till ett barn vore det klädsamt att själva ta på sig hela ansvaret.
Lär er något. Utvecklas. Investera 2,7 miljoner kronor till och ta tillfället i akt att gå ut och prata med våra ungdomar om IT-säkerhet, om hur man beter sig på nätet, om vilka risker som finns och vad som kan hända om man gör sådana här typer av övertramp. Bygg tillitsfulla relationer till våra tonåringar, stötta dem till goda internetvanor och säkra val. Det borde vara en viktig del i Region Gotlands uppdrag.
Men för att inte riskera att Region Gotlands IT-ansvariga förlorar ansiktet väljer man alltså istället att låta den här skulden följa ett barn genom livet. Det är ett fruktansvärt högt pris att betala för ett barn vars illa genomtänkta bus fick oöverskådliga konsekvenser. Som en kollega på Region Gotland, en organisation där vi pratar mycket om social hållbarhet, om barnperspektiv och barnens rättigheter, skäms jag nu över min arbetsplats.