Kommer ni ihåg Lars Molin? Han skrev manuset och sedan lät SVT:s tv-teater spela in och sända, första gången var i april 1971. Kommer ni ihåg Ernst Günther? Hans gestaltning av direktören är allt annat än den sympatiske Ernst vi minns från Änglagårdfilmerna.
Jag hade nu länge undrat vad det var som gnagde och skavde, jag har ju intresserat mig lite för hur regionen säljer ut och låter entreprenörer exploatera våra gotländska stränder, särskilt där vi tidigare hade folkliga campingplatser.
Plötsligt klarnade det och jag fick en flashback från min ungdom – Baddjävlar, denna film som beskriver intressekonflikterna i en skärgårdstad, där lokalpolitiker faller till föga i mygelaffärer, där de lämnar sin rättesnören därhän, när möjlighet finns att hjälpa varandra till karriär och pengar.
Jag tittade på den häromkvällen och bakom 70-talets bildspråk, med den tidens val av karaktärsgestaltningar, fann jag snart sagt i varje scen händelser som ledde till många skratt. SVT Play visar den, för den som vill se en lustig historia, men absolut barnförbjuden!.
Nå – upprepar sig historien? Nej – så kan det ju inte vara! Inte på Gotland, här myglas och fuskas det inte! Allt går enligt regelboken, inga brott och ingen korruption! Jag anklagar i alla fall inte någon för några oegentligheter.
En sak jag dock funderat över är framtagandet av detaljplanerna för de attraktiva strandnära lägena, hur bygglov sedan ges och det produceras så kallade bostadsrättsföreningsuthyrningsstugor. Är inte det en skvader? Jag tror att den tillfälliga vistelse detaljplanen avser med uthyrningsstugorna omöjliggör en bostadsrätt, en bostad, som ägaren disponerar att bo i när hen vill, och kan få hyra ut?
I så fall får det kanske göras en detaljplan för bostäder, fritidshus eller något liknande? Det här måste nog utredas, eller? Det kan väl inte bara var frågan om en ägandeform, jag tror att det är nyttjandet som avgör? Vad tror ni?