Sedan 1970-talet har världens bestånd av fåglar, fiskar, däggdjur, groddjur och kräldjur minskat med hela 69 procent.
Den nedåtgående trenden är tydlig också på Gotland. Alvarmark är en speciell naturtyp i Sverige som främst finns på Öland och Gotland och hotas att växa igen med träd och buskar.
En mängd hotade djur- och växtarter till exempel gulfläckig igelkottspinnare, svartlockig blåvinge, nipsippa, Gotlandssippa, Ölandsk tegellav, svartvit säckmal och blodtoppblomvecklare har sin hemvist i Gotlands alvarmark.
Gotlands kustmiljöer hotas av bland annat övergödning, algblomning och utsläpp från industrier, jordbruk och fartygstrafik, marinens detonationer och oförsiktiga utbyggnaden av havsbaserade vindparker.
Östersjötumlaren som parar och kalvar utanför Storsudret är akut hotad med cirka 500 individer kvar och därmed en av de mest hotade populationerna av större djur som finns i Sverige.
Men det finns hopp. Om vi bara vill, så kan naturen göra comeback, om vi bidrar med en hjälpande hand.
Vissa av Gotlands naturmiljöer har räddats på senare år. Ojnareskogen på norra Gotland med naturtyper som är skyddade enligt Art- och habitatdirektivet och minst 270 rödlistade växt- och djurarter räddades bland annat av en särskild insats av Miljöpartiet som då satt i regeringen.
I dag är området i och kring Bästeträsk, Hauträsk och Ojnaremyr på väg att bli nationalparken Bästeträsk. Likaså kunde Södra hällarna i Visby räddas för att skydda och skapa gynnsamma förhållanden för ett hundratal rödlistade djur- och växtarter samt öppna ett fantastiskt friluftsområde för gotlänningar tack vare Miljöpartiets envisa kamp för detta kommunalt naturreservat.
Nu pågår internationella förhandlingar för att stoppa och vända dagens utveckling. Det är viktigt att Sverige driver på för en ambitiös naturpolitik och ställer sig bakom att skydda 30 procent av naturen, representativt och långsiktigt.
Sveriges nya regering med stöd av SD driver en farlig och verklighetsfrånvänd politik på tvärs med forskningen och all vetenskaplig expertis. Att fortsätta längs den inslagna vägen är inget annat än att accelerera artkrisen.
Starka, artrika ekosystem är människans bästa vän i kampen för att trygga en planet som går att leva på.