Det är lätt att få vänner genom att vara en ja-sägare.
Många vittnar nu om vilka fantastiska välfungerande skolor vi har på ön.
Om det stämmer verkar det helt onödigt att sätta igång denna process att se över skolorganisationen och väcker så mycket motstånd? Varför gör man detta?!
Många målar upp en mörk bild av vad som händer med en bygd när en skolbyggnad stängs.
Eva Bofride påstår med bestämdhet att om så sker kommer det aldrig öppnas en ny skola på orten.
Min erfarenhet av att ha bott i glesbygd i Norrland, i Stockholms innerstad och i förorter och på landsbygd på Gotland är att där det finns jobb och bostäder där byggs och läggs ner skolor utifrån de behov som finns.
Så skulle vi få en ”grön våg” av unga familjer som flyttar ut på landet och det uppstår ett behov av skola kommer det säkert att byggas en sådan.
Lennart Lindgren tycker att vi ska fråga barnen. Det låter sympatiskt.
Frågan är bara om barnen har den kunskap som behövs för att kunna fatta beslut som är långsiktigt hållbara för Gotlands framtid?
Barn har ofta ett starkt rättvisepatos.
Skulle man presentera för dem den komplicerade bilden av Regionens ekonomi och lärarbristen och ställa äldre och sjukas behov mot att behålla en skolbyggnad skulle kanske många svara;
Jag kan flytta till den lite större skolan.