Ur ett globalt perspektiv vore en utbyggnad det rätta alternativet.
Oberoende av behoven för industri och byggande står det klart att den pågående klimatförändringen kommer att skapa omfattande behov av cement och betong. Händelserna i Tyskland ger en tydlig illustration, förstörda byar, broar och järnvägsspår. Fördämningar längs Nordsjön. Allt kräver mer, mycket mer.
En nedläggning hotar ett par hundra för Gotland välbetalda jobb på Cementa men också lika många inte så välbetalda i samhället Slite. Det räddar grundvattentäkter på norra Gotland som verkar vara den faktor som miljölagstiftningen ger primat. I debatten hittills har inte kommit fram att det finns lösningar.
På mellersta Gotland finns på båda sidorna avsaltning som förser stora områden med Östersjövatten. På Storsudret finns en innovativ anläggning för att samla upp årsnederbörden i ett landskap som påminner om nordöstra Gotlands. Inget hindrar att samma lösningar tas i bruk även för norra Gotland.
Globalt vore det bättre att mera cement produceras i ordnade former och god kontroll än i de länder där dessa perspektiv har en mindre tyngd. Dagbrott skapar sår i naturen överallt. Klimatförsämringen likaså. Naturen på nordöstra Gotland är inte unik utan återfinns på många håll på ön. För öns del handlar det om några hundra för ön välbetalda jobb och några hundra inte så välbetalda i samhället Slite mot några lågavkastande subventionerade jordbruk.
Det bästa med Cementa är dock initiativet att skapa en fossiloberoende produktion. Den kan dock snabbas på. Om svenska staten och ministrar som Baylan och Ygeman reser sig ur sin letargi och påskyndar ytterligare elkablar till Gotland så kan en global klimatvinst vara att hämta hem om produktionen byggs ut och inte läggs ner. En snabbt växande global skadegörelse från klimatomställningen kan inte helt lämna lagar och domstolar oberörda i en nationell myopisk anda.