Knut Stahle lyfter i sin insändare viktiga frågor om baksidan med "ILoveVisby-skyltningar" och andra kampanjer vi gör för att locka hit turister utan att vi ser längre än till de eventuella intäkter vi (vissa av oss) får.
Gentrifieringsproblemet till exempel har vi sett aldrig så tydligt som nu under pandemin när bostadspriser skjutit i höjden, och vattenfrågan där gotlänningar nu spar vatten så att inte någon turistbusiness ska påverkas kommande sommar.
Vad gäller den fysiska ILoveVisby-skylten har jag dock motvillig svängt, när den först presenterades tyckte jag den var utomordentligt fånig. När jag nu senare sett den i praktiken med alla turister som glatt fotat sig själva och varandra framför den ser jag att den har sin plats här i stan.
Men resten behöver vi fortfarande prata mer om.