Jag är uppvuxen på Gotland. Mina rötter sitter djupt i den gotländska jorden även om jag pendlat till och från ön under många år. Ett livslångt resande inom och utom landets gränser har fått mig att inse och starkt uppskatta det speciella vi har här på ön. Den kanske viktigaste ägodelen är allas vår tillgång till våra stränder. Stränder som ger inspiration, kraft och glädje.
Våra stränder är centrala i marknadsföringen av Gotland. Men då handlar det om bilder av stränder utan hus vid vattnet och förbudsskyltar som förbjuder andra att komma till stranden. Det finns redan idag alldeles för många stugor alldeles intill stranden. Uppföljningen av bygglov verkar obefintlig.
Vi har haft ryggrad och stolthet att vilja bevara denna vår gemensamma natur på ett sätt som många medborgare i andra länder avundas. Men detta är på väg att ändras. Nu hotar centern med att tillåta utökad bebyggelse av våra stränder. Det är en mycket sorglig utveckling som visserligen gynnar de markägare som kan sälja tomtmark men för all framtid kommer att begränsa våra efterkommandes möjlighet att uppleva våra unika stränder. Har man en gång låtit någon bygga är platsen för evigt borta för andra. Hela tiden flyttas gränserna så det som idag inte är exploaterat område kan lätt bli det imorgon. Inte ens idag klarar myndigheterna att hålla efter svartbyggen.
Kan vi inte låta våra barn och naturen få företräde nån gång?