Juldikt till Rolf Öström och socialnämnden.
Som undersköterska har jag lärt mig detta år
att politikerna får aldrig gråa hår.
De kommer för alltid vara unga och aldrig behöva falla i omsorgens gunga.
De kommer för alltid att ha kroppar lätta
och ingen medicin behöva tillsätta.
De kommer alltid klara av att ta sig till toaletten på egen hand.
Behöver aldrig någonsin en hjälpande hand.
Att dö i sin säng med rädsla och smärta
det gör aldrig politiker de klarar det med lättja.
De kommer aldrig bli stela och ömma.
De kommer alltid ha vänner i livet och inget glömma.
Svårbehandlad diabets och trycksår
det drabbar aldrig en politiker i äldre år.
Alzheimer och dåligt minne
det drabbar aldrig en politikers sinne.
De vet precis hur allt ska vara
de utan undersköterskor alltid kommer sig klara.
Nej skulle kunna göra denna dikt hur lång som helst
finns inte nog för besvikelse, politiken står för okunnighet mest.
Har de inget intresse för sina beslut då skall man avgå och med detta punkt slut!
Ett år av oro och tårar.
Ett år som ger oss kalla kårar.
Vi stressar och springer
vi bönar och ber er.
Men ingen tycks bry sig om oss
vad hjälper det att mot omöjlig politik slåss?
God jul från en sönderstressad undersköterska som råkar älska sitt jobb.