Till för något år sen var jag patient hos psykiatrin i Visby. De ville de ha mig överflyttad till en vårdcentral, och tjatade åtskilligt om det. Jag motsatte mig det i det längsta för jag vet hur det blir om besvär skulle uppstå, vårdcentraler är inget att luta sig mot av erfarenhet. Och mycket riktigt: beskedet jag fick av vårdcentralen: "Vi kan inte hjälpa dig"; efter en halvtimme ringde en annan person upp och sa att jag fått tre samtal med en psykolog. På nåder alltså. Ingen uppföljning sen... En bunt papper om kost och motion fick jag. Goddag yxskaft!
Blev bättre efterhand men nu krånglar vårdcentralen igen – vägrar skriva ut anti-depressiv medicin, med hänvisning till psykiatrin. Och dom hänvisar till vårdcentralen.
Varför håller psykiatrin och vårdcentralen på så här? Vem tar ansvar för att jag nu står utan medicin? Man skulle kunna skriva en uppsats om det här...
Bollad mellan psykiatri och vårdcentral
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.