Hela tiden läser jag om bristen på hyres- och bostadsrätter i Visby, men vi som inte vill bo i en kritvit nyproducerad trea då? Vi som drömmer om livet på landet? Vi som är uppväxta långt utanför stan, på en gård med djur och skog runt omkring oss. Bor man på populära ställen som Fårö, Ljugarn, Burgsvik så känns det lönlöst att sitta på Hemnet, man trycker inte längre in sin hemort när man är inne och letar bostad.
Turismen är viktig, men hur många åretruntföretag och förskolor/skolor kommer det att finnas på landsbygden om några år? Det blir för tungt att dra det året runt även om det blir rekordsommar. Företagarna och föreningarna är de som tar hand om turismen (sorry Region Gotland). Hur blir det med parkeringar, toaletter och sophantering när inga åretruntboende längre är med i till exempel samfälligheter?
Är det rimligt att bostadshus och gårdar köps för löjliga summor för att sedan användas som sommarhus? Nej.
I Norge och Danmark har man löst det med att införa boplikt på landsbygden. Boplikt om man köper/bygger bostadshus är kanske landsbygdens enda räddning?
Gotland är inte ensamt om att stå inför denna enorma utmaning, populära turistställen i hela Sverige sitter i samma sits.
Bostadspriserna ökar mest i landet samtidigt som vi har lägst löner, hur löser vi det på något annat sätt än med boplikt?
Jag försöker att inte tappa hoppet, men det slutar väl med att jag sitter i en nyproducerad trea i stan, om jag har tur kanske någon vägg är beige.