Wera Svensson hade i sina insändare 3 och 9 oktober en del märkligt hopskruvade tankar kring nazismen plus sverigedemokrater.
Enigt WS såg många på 30-talet nazismen som ett parti för småfolket. Vad WS här avser är oklart, men i prenumerantregister och medlemskår är kärnorna småföretagare, militär, studerade mellanskikt och särskilt på Gotland respektive Skåne även bönder; samt folk knutna till dessa grupper.
I sina huvuddrag finns här en tydlig klassaspekt. Rörelsen var även motståndare till Konsum och andra butikskedjor. Flera kom även ur högre borgarklass. Andelen arbetare etcetera var i huvudsak färre.
Så även i Nysvenska fortsättningsrörelsen och det från högerpartiet avhoppade SNF, Sveriges Nationella Förbund.
WS jämför även med Sverigedemokraterna.
Om än i hög grad obekymrade om hur deras utsagor sakligt hängde ihop (olika delar lades på varandra som ett lapptäcke) så lyckades SD på tjugohundratalet få ett slags problemformuleringsinitiativ.
Man kan delvis jämföra med sextiotalets socialdemokratiska tanke på ”förväntningarnas missnöje” (där en dellösning blev det så kallade miljonprogrammet), men bara i så måtto att SD nu kapitaliserar på ett i flera fall berättigat missnöje (utan förväntningar).
Ungefär som i våra nordiska grannländer respektive södra och mellersta Europa med franska Le Pen och dagens ungernregering. Till sina kärnor inte olikt basen för 30-talets nazipartier, men i hög grad även korrelerat till att socialdemokratin tappat sina drag av förändrande kraft. Delvis så även i den så kallade gulaväströrelsens protester; och alltihop tycks bottna i en känsla av maktlöshet mot hur kapitalkrafterna styr och förändrar; kapitallogiken och dess körsvenner.
Man kan i allt detta hitta alla möjliga formuleringar: Helt rätt är att folkhemsordet myntades i högern, men det var med olika drag av social och ekonomisk progressiv samverkan som ordet gavs ett vettigt innehåll.
Boten mot nuvarande bakåttrend är skapande aktiv solidarisk gemensamhet. Använda samhällets gemensamma resurser. Ta bara alla de vägskäl på landsbygden där dagens förmögna rike inte ”har råd” att hålla gatlyktor.
Ta alla före detta åkrar som kunde vara solcellsparker. Ta alla tak på A7-fältet som byggts utan att passa solceller. Eller den nya elkabel till fastlandet som hela tiden skjuts upp. Eller den järnvägstrafik där ett en gång begripligt system nu är mera av skenande virrvarr.
Det kollektiva förmågan har ersatts av ett ”system” där det kort sagt är för lite Sam i hället.