Vi har läst Region Gotlands Utvärdering av besökssommaren 2021. En utvärdering utan spår av parkeringskaos, överbelamrade soptunnor, köer på akuten eller sönderkörda naturreservat.
Utvärderingen har följts av en informell grupp bestående av regiondirektör, landshövding, representant från Polisen, en centerpartist och två lobbyister från turism- och krogföretag. En minst sagt ensidig uppställning – vem för talan för vård- och omsorgspersonal, bönder, naturvårdare, kulturutövare, pensionärer, ungdomar och hyresgäster?
Sedan följer ett avsnitt med statistik. Får vi äntligen reda på turismens dolda kostnader? Nej. Siffrorna handlar enbart om antal besök och hotellnätter. Förvisso slående siffror – 2021 var antalet turister vecka 29 över 76 000, över 10 000 fler än tidigare rekordåret 2019.
Nästa del är en kundenkät från Destination Gotland med frågor som ”Vilket helhetsbetyg ger du din Gotlandsvistelse?” och i vilken utsträckning turister värdesatte ”sol, stränder, bad” eller ”utbud av restauranger, krogar, kaféer?” Ingen enkät har gjorts bland bofasta om vårt ”helhetsbetyg”. Vi får nöja oss med en kort summering av medierapporteringen och att det finns olika åsikter i kommentarsfälten.
Utvärderingens återkommande slutsats är att besökarna var nöjda och att vi andra måste hitta nya sätt att samverka för att upprätthålla ”värdskapet”. Punkterna om planerade åtgärder innehåller fluffiga ord om att öka dialogen, genomföra analyser och revidera strategier. Konkreta åtgärder lyser med sin frånvaro.
Enligt SAOL betyder ordet ”utvärdera” att ”fastställa eller bedöma värdet eller resultatet av något”. Det är ett svårt mål att nå om man väljer att utelämna ekonomiska beräkningar, kritiska perspektiv, och om man jämför saker som är ojämförbara. Man kan inte ställa hur någon ”upplevde sin Gotlandsvistelse” mot värden för kritiska grundvattennivåer.
För att utvärderingen ska uppfylla sitt namn behöver den kompletteras. Vi saknar kostnadsberäkningar på kort och lång sikt. Vad kostade slitage av gator, naturreservat och kulturarv? Vad kostade insatser mot buller och stök i Visby, skräphanteringen och den ansträngda vården? Gentrifiering och bostadsbrist nämns inte med ett ord, trots det akuta problemet med skenande priser och ökända ”10-månaderskontrakt”. Men framför allt: varför har de boendes perspektiv utelämnats?