Under rubriken ”debatt” på ledarsidan i december 2015 läser jag ”orimligt skicka flyktingnotan till världens fattiga” (en debattartikel av Barbro Ullberg Gardell på Gotlands Folkblad, reds anm).
Det var då Sverige bestämde att minska u-hjälpen till förmån för insatser för de flyktingar som kom hit. Jag tycker det var en riktig åtgärd, enligt FN är en stats första uppgift att värna sina egna medborgare och om fattiga länder sänder sina fattiga till oss ska naturligtvis bidragen minska.
Just nu när jag skriver rapporteras att det är fullt krig på Afrikas horn, man har uppenbarligen för mycket pengar eftersom man har råd att skaffa dyra vapen, man anser sig ha råd att förstöra det man fått hjälp att bygga upp och man har råd att döda tusentals egna medborgare.
När vi sänder ut hjälparbetare och soldater till fattiga oroshärdar visar mottagarna tydligt att de inte vill ha oss där genom våld och förskingring, att de regimerna har råd att offra sina egna är en sak men vi har definitivt inte råd att förstöra våra unga medborgare helt i onödan på meningslösa konflikter. Det ska ställas mycket större krav på mottagare av u-hjälp, vi ska inte kasta bort pengar som behövs i sjukvård, äldreomsorg och pensioner på korrupta regimer som hellre för krig än tar hand om sina medborgare.