Jag var således, enligt Mattias Axén, Nadja Andreeff och Eva Hammarström, en duktig medarbetare som tog konsekvenserna av att inte gilla läget. Deras sätt att förhålla sig till sina kollegor visar på den avgrund som skiljer dem från övrig bibliotekspersonal. Deras inställning är arrogant och oansvarig: arrogant av uppenbara skäl och i strid mot allt som biblioteken står för, och oansvarig gentemot låntagarna och medborgarna eftersom den inte bryr sig om den enorma, ackumulerade kunskap och erfarenhet som nu går förlorad i takt med att personal ger upp och slutar – eller tvingas bort.
Detta handlar varken om ovilja till förändring hos personalen eller om smutskastning. Detta handlar om en genuint upplevd brist på respekt. Skillnaden i förhållningssätt är tydlig. Varje inlägg från golvet präglas av maktlöshet, ilska eller vädjan medan varje inlägg från ledningsgruppen och uppåt bär en nedlåtande, överslätande attityd. Hela debatten, liksom konflikten i sig, kan kokas ner till en fråga om anständighet – eller brist på densamma. Personalen mår dåligt, det är ett faktum, och för en ledning värd namnet borde detta vara fullt tillräckligt för att förstå att man är på väg åt helt fel håll, men det struntar man i – och det säger sig självt att denna underlåtenhet att ta ansvar för personalen till slut kommer att drabba även låntagarna.
Men det stannar inte vid detta. Ansvaret för den rådande situationen går naturligtvis högre upp, och det finns två saker i sammanhanget som är riktigt obehagliga. Den ena är bibliotekschefernas egen totala tystnad i debatten och den andra är den till intet förpliktigande ton som genomsyrar Angelica Andersson-Fihns och Peter Lindvalls replik – de som faktiskt har makten att sätta stopp för det som pågår.
I ett nytt inlägg skriver Peter Lindvall att man kommer att bjuda in personalen till samtal ”för att fånga upp och diskutera deras synpunkter”. Bra, men se då till att skapa ett forum där personalen känner sig trygg; se då till att verkligen lyssna på vad personalen har att säga. Att så många anonyma insändare skickas till media vid samma tidpunkt är inte en tillfällighet. De utgår alla från samma känsla av brist på respekt. Om ni verkligen vill återskapa förtroende för ledningen så har ni ett digert arbete framför er.