Återkommande skyfall. Höga vattenflöden. Jordskred som drabbar hem, företag och vägar. Stormen Hans slog till med full kraft i somras och påminde om samhällsbyggets sårbarhet.
Bygg- och anläggningsbranschen är en viktig del av Gotland beredskap. Därför medverkar Byggföretagen sedan ett drygt halvår tillbaka i Regeringens näringslivsråd för totalförsvar och krisberedskap.
Näringslivsrådet ska bidra till att förbättra den privat-offentliga samverkan i gemensamma frågor som stärker krisberedskapen och totalförsvaret. Det är ett mycket angeläget arbete. Dels eftersom klimatförändringarna innebär ett större gemensamt ansvar för byggherrar, fastighetsägare, kommuner och myndigheter. Dels eftersom vi har krig i vårt närområde och ett förväntat Natomedlemskap där Gotlands strategiska läge är av nationell vikt.
Ökade investeringar i infrastruktur är helt avgörande för nationella beredskapen och den militära närvaron på Gotland. Betydande delar av vatten- och avloppsnätet närmar sig sin tekniska livslängd. Vägar, hamnar och flygplats måste vara tillräckligt rustade för att uppfylla vårt ansvar som Nato-land. Och en stabil elproduktion krävs både för totalförsvaret och den gröna omställningen.
För bygg- och anläggningsbranschen blev cementkrisen en väckarklocka. Lärdomen av cementkrisen är att en robust beredskap inte baseras på tillfälliga lagändringar och politiska brandkårsutryckningar. Tvärtom behövs säker tillgång på råvaror, energi och en långsiktig kompetensförsörjning som ser till att fler kan göra jobbet.
Om vi ska kunna rusta samhällskritisk infrastruktur krävs pålitlighet i hela leverantörskedjan. Miljötillståndsprocessen och riksintressesystemet måste moderniseras – för att skapa effektivitet, tydlighet och förutsägbarhet. I de fall där det inte går att kombinera olika samhällsintressen behövs tydlig vägledning som beaktar den övergripande samhällsnyttan.
Bygg- och anläggningsbranschen har historiskt alltid varit en beredskapsbransch. Vi vet att upprustningen av samhällskritisk infrastruktur är en förutsättning för att kunna hantera kriser. Vi vet också att kostnaderna för till exempel översvämningsskador är väsentligt högre än kostnaden för de förebyggande åtgärderna.