Insändare: Byggnadsnämnden övertolkar lagarna

Hela Sverige skall leva och andra har under lång tid lyft bostadsbristen som ett av de största hindren för Gotlands utveckling. Det gäller för Visby, men i ännu högre grad landsbygderna runt om på ön. Även från Region Gotland lyfter man bristen på bostäder som ett problem, trots att man är en av få aktörer som verkligen har möjligheter att göra något åt saken.

Vad består då problemen i? Varför byggs det inte om efterfrågan finns? Det finns många svar på den frågan. För Visbys del handlar det bland annat om brist på planlagd mark. Det gör det även på övriga Gotland, men där handlar det även i hög grad om brist på infrastruktur och övertolkning av lagar och regler för skydd och bevarande.
Ett exempel på övertolkning som i hög grad påverkar byggandet på landsbygderna är att det i Miljöbalken 3 kap. 4§ står:
”Jord- och skogsbruk är av nationell betydelse.
Brukningsvärd jordbruksmark får tas i anspråk för bebyggelse eller anläggningar endast om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen.”

Mot den lagtexten ska beslutande politiker göra minst två ställningstaganden. Vad är ”brukningsvärd jordbruksmark” och vad är ”väsentliga samhällsintressen”?
Region Gotlands Bygglovsenhet tolkar i┣dag lagen så att all jordbruksmark, oavsett om det är åkermark eller betesmark och oavsett om den är brukningsvärd eller inte, ska skyddas. Varför väljer Bygglovsenheten den tolkningen? Om en lantbrukare anser att markens kvalitet, storlek eller läge är sådan att den inte går att bruka rationellt och/eller lönsamt, vem kan då säga att det är fel?

Det andra ställningstagandet handlar om vad som är av ”väsentligt samhällsintresse”. Stora bostadsområden i anslutning till städer anses vara av väsentligt samhällsintresse, medan små områden eller enskilda fastigheter på landsbygder inte anses vara det. Är det en korrekt tolkning? Att ge möjlighet för unga familjer att bosätta sig på landsbygderna, som ofta lider av befolkningsminskning, borde vara av väsentligt samhällsintresse. Region Gotlands Bygglovsenhet anser dock inte att byggnation på landsbygderna är av väsentligt samhällsintresse.

Det här är bara ett par exempel på övertolkning av lagar och regler som lett till att det blivit allt svårare att bygga på landsbygderna. 
En berättigad fråga i sammanhanget är varför Region Gotland väljer att tolka lagstiftningen så snävt som möjligt när man samtidigt vill att fler ska bosätta sig här?