Dricksvattnet på Gotland är regionens ansvar.
Men regionen tar bara ansvar för det kommunala vattnet i tätorterna. Det säger Mariette Nicander (M), ordförande för tekniska nämnden. Hälften av Gotlands befolkning får sitt vatten från egna brunnar. Ingen myndighet tar ansvar för det.
När nu MSB – Myndigheten för samhällsskydd och beredskap – vill klassa kalkbrytningen i File Hajdar och cementtillverkningen i Slite som riksintresse, reagerade nätverket för File Hajdar och Tingstäde träsk som vill rädda Gotlands grundvatten. Vi skrev ett öppet brev till myndigheten. Nätverket undrar vilket ansvar MSB tar för vattnet, grundvattnet och dricksvattnet, på Gotland. Bakgrunden är naturligtvis den ansökan om ytterligare 30 års storskalig kalkbrytning i File Hajdar, som Heidelberg Materials lämnat in och som ska upp i mark- och miljödomstolen i januari 2025.
I Heidelbergs ansökan slås fast att grundvattennivån i de kommunala brunnarna i Slite kommer att sänkas under brytningen. Bolaget erbjuder sig därför att finansiera ett vattenverk som tar pumpvatten från brotten till Regionens vattenverk i Slite. Regionen ska alltså förlora ett fint vatten och i stället få ett förorenat vatten! Alternativet är tankbilar med vatten till Slite.
MSB svarar att dricksvattenförsörjningen är kommunens ansvar. Vid en eventuell vattenkris hänvisar MSB till vattentankar ute i samhällena.
Hälften av gotlänningarna bor inte i tätorter, de får sitt vatten ur egna brunnar. Om grundvattennivån sjunker och de blir utan vatten, eller får salt i vattnet, får de skylla sig själva. Verkar myndigheterna tycka. Regionen kan inte ordna kommunalt vatten på landsbygden.
För MSB är cementtillverkning i Sverige tydligen viktigare än vattentillgången på Gotland. Deras uppgift att ansvara för landets samhällsskydd och beredskap gäller uppenbarligen inte skydd av gotlänningarna?