Ekonomisk redovisning är en egen disciplin närmast en konstart i sig. Priset är det du betalar, värdet är det du får. Du styr debatten genom det du visar.
Upphandling av färjetrafiken rör sig i tioårscykler så Gotlandsbolaget baserar ekonomin därpå, men sedan tar deras verksamhet slut. Redovisningsmässigt i alla fall.
Konstigt att en 20 år gammal Finlandsbåt är värd 430 miljoner att kryssa med, medan Gotlandsbolagets nya båtar värderas till noll efter tio år. Det verkar finnas ett restvärde trots allt, för man har ju även lyckats sälja några tankerbåtar för 900 miljoner.
På kort sikt (avtalsperioden tio år) görs hela ekonomiska upplägget. Perioden utgör ingen större affärsrisk, så det verkar vara hyfsad affär driva Gotlandslinje. Över tid ackumuleras miljardvinster i balansräkningen som senare kan delas ut till ägarna.
Hur hittar man då nya lösningar på livlinan Gotland-fastlandet som säkrar boende och utveckling av ön? Att blanda alla transportslag på en allt-i-allo-båt förefaller inte vara optimalt.
Antingen fullbokat eller gott om plats. Kanske ska man dela upp linjerna så att persontrafik enbart går på Nynäshamn med affärsidé att el-hyrbil ingår i paketet på Gotland.
Eller flyg i skytteltrafik från Bromma/Arlanda. Egen bil och tung trafik körs över Oskarshamn eller Västervik med bilfärja. Nattfärja i låg fart i stället för festfärja med fart. Dags tänka utanför boxen och pröva något nytt alternativ.