Märkligt fokus att försöka öka tillströmning av besökare utan hänsyn till behovsbilden som konsekvens. Öns bofasta ska betala och underhålla samt utveckla struktur för dubbleringen av antalet invånare under sommarmånaderna. Överbefolkningen ställer hårdare krav på mer resurser för vatten, avlopp, sjukhus, badstränderna, renhållning, men även att hantera och styra slitaget på natur och miljö. Risk finns att upplevelsen för alla blir negativ då kvantitet går före kvalitet.
Samma-samma år ut och in, åtminstone på Fårö. Alla förutsättningar finns för att skapa upplevelse att minnas, där miljö och hållbarhet är ledord för en aktiv och innehållsrik vistelse. Bilen får och tar sitt utrymme under sommaren på bekostnad av de som vill röra sig och njuta av tillvaron.
Cyklister eller gående göre sig icke besvär här. Politikerna borde ta sig en cykeltur eller promenad bland bilarna så kanske man förstår eländet. Samtidigt kan de fundera på hur vi ska lösa merkostnaderna som finns vid ökad volym. Turismen kan ju inte bara nyttja det som är planerat för Gotlands invånare. Dimensioneringen är ekonomiskt planerad utifrån 70┣000 invånares behov med sophämtning, dricksvatten, vardagens logistik och trafik, kraven på regionens sjukvård men även bygglov etcetera. Så det är inte att bara att surfa vidare på öbornas skattemedel för att klara tre månaders intensiv turism.
Dags att turismen bär sina merkostnader för kraven på utökad service. En avgift per vuxen besökare och dag, precis som på övriga populära orter söderut. Och, ska vindsnurror planeras till havs så några ören per såld kWh går tillbaka till ön. Allting på Gotland är ju inte av allemansrätts-karaktär och kan exploateras till förfång för fastboende. Tänker man smått då blir allt småttigt också, för självklart är turismen en möjlighet till utveckling men det är dags tänka större med de utmaningar som vi alla har.