Arkitekturupprorets högljudda häcklare har nu mer än 60 000 följare och systergrupper i de nordiska länderna samt i Baltikum. Arkitektkåren har fördömt upprorets oborstade språk, fördömt att det jämför topparkitekternas egna bostäder med vad de ritar åt andra, fördömt deras föregivna brist på kunskap om arkitektur och ser nog gärna avfällingarna lysta i bann.
Samma byggnad kan få arkitektkårens finaste utmärkelse Kasper Salinpriset och häcklas med arkitekturupprorets Kasper Kalkonpris.
En viss brunsmetning har förekommit. Den har försenat processen, men på senare år har politiken har tagit intryck av protesterna. I Upplands Väsby utlyste kommunen en markanvisningstävling med uttryckligt syfte att få fram nygammal bebyggelse. Arkitektkåren var förfärad, men nu är bostäderna snart inflyttningsklara.
I Göteborg har kommunstyrelsens ordförande Jonas Attenius och kommunalrådet Johannes Hultner, båda (S), länge lagt sig i hur staden omdanas. Det väckte reaktioner! Att politiker ska låta arkitekter, experter och byggherrar bestämma. De reaktionerna är helt fel. Grundlagarna och Plan- och bygglagen lägger både det övergripande ansvaret och ansvaret för hur det byggs på politiken.
Moderaterna i Region Stockholm svänger: "Vi måste ompröva vår politik efter 16 år i majoritetsstyre. Mindre av sovjetisk traktorfabrik, mer av att folk ska kunna förverkliga sina drömmar", säger oppositionsregionrådet Kristoffer Tamsons till DN.
Till och med Sveriges Arkitekter justerar, om än motvilligt, sina positioner. Deras Kulturmiljöråd har tagit fram en handlingsplan för att öka kulturmiljötänket i professionen.
Spännande på sitt sätt med konfrontationerna, men Sverige behöver en mer konstruktiv dialog.