Den 1 januari 2009 infördes Lagen om valfrihetssystem i välfärden. Lagen omfattar bland annat äldreomsorg och omsorg om funktionsnedsatta.
Införandet av privata utförare kan ske på två sätt. Dels genom LOV, som innebär att medborgaren kan vända sig till valfri godkänd privat utförare med en ”peng” som staten eller kommunen tilldelar. Dels att staten eller kommunen upphandlar tjänsten direkt via Lagen om offentlig upphandling (LOU).
Att bedriva välfärd i företag innebär inget risktagande. Skattepengarna droppar in kontinuerligt och ger vinst, vare sig företaget levererar kvalitet eller inte. Konkurrensprocessen är satt ur spel på denna marknad. Kvaliteten är alltför svårfångad och att återlämna ”varan” eller få en ny är inte möjligt.
När vi hör ordet valfrihet tänker vi på möjligheten att välja mellan olika alternativ, där det faktiskt finns skillnad på vad man får utifrån olika konkreta önskemål. Om alternativen i praktiken inte skiljer sig nämnvärt eller om den enskilde inte kan bedöma tjänstens kvalitet så är det inte mycket bevänt med valfriheten.
På hur många olika sätt kan man bli duschad, på hur många olika sätt kan man få sitt rum eller lägenhet städad, på hur många sätt kan man få matlådor hemforslad och så vidare? Vid köp av välfärdstjänster är det inte brukaren som är beställare. Det är skattebetalarna via kommunens tjänstemän som sätter villkoren. De insatser man får är noga reglerade genom biståndsbedömning i varje enskilt fall. Det kallas för kvasimarknad när någon annan än den som ska nyttja tjänsten beställer och finansierar den.
Föreställ er Agda 84 år. Hjälp i hemmet är inte längre tillfyllest – Agda har ett mycket stort omsorgsbehov. En utredning görs och Agda får beslut om särskilt boende (vård- och omsorgsboende). Agda ska nu välja vilket boende hon vill komma till. Biståndshandläggaren ger henne en lista med 14 olika boenden.
Agda vet ingenting om något av alternativen och vet inte hur hon ska tänka. Hon känner sig pressad. Hennes son bor ganska nära ett av hemmen och Agda väljer därför detta, Violen. Men ack, se det gick inte alls. Violen är fullbelagd och har en lång kö. Agda väljer då Ringblommans äldreboende för att hon tycker så mycket om ringblommor. Tyvärr – också fullt och kö.
Då ger Agda upp och börjar gråta. Biståndshandläggaren talar då om för Agda att på Tisteln finns det plats och Agda flyttar dit. Detta är ett exempel ur verkligheten. Inte det enda i sitt slag. Vari ligger valfriheten här?
Allt tal om valfrihet inom äldre- och funktionshinderomsorgen är som sagan om kejsarens nya kläder. Kejsaren var naken och valfriheten är lika naken den – den är en chimär.