Ursprungligen är denna insändare skriven 1979. Nu något omskriven och något förkortad, men har väl ännu sitt berättigande.
Det handlar om en dialog mellan hyrläkaren för dagen och ”Den lilla människan”. Skillnaden mot för 40 år sen är, att i dag får man varken prata med den ena eller den andra. Dialogen sker helt på vårdens villkor. Jag tror det är ganska enkelt att utskilja vem som är vem här.
”Den lilla människan” hade ont i sin rygg och ringde då till regionens vårdcentral. Efter många och långa telefonsamtal med växeltelefonister och mottagningssköterskor, blev ”Den lilla människan” äntligen inkopplad till ”Husläkaren för dagen”, doktor Pillerman.
– Jag har så ont i min rygg, sa ”Den lilla människan”.
– Jaha och annars mår ni bra?
– Jag mår inte alls bra! Jag har ont i ryggen sa jag ju.
– Ni har värk?
– Ja, lindrigt sagt!
– Vad jag kan se i er journal, har ni tidigare fått tabletter mot värk. Dem kan ni väl inte hunnit göra slut på än?
– Nej, men dom hjälper inte! ”Den lilla människan” började bli otålig.
– Förresten vill jag inte ha en massa värkpiller. Jag vill bli ordentligt undersökt. Hur vore det med en remiss till röntgen? Min sjukgymnast säger…
– Er sjukgymnast har ingen utbildning för att kunna bedöma…
– Min sjukgymnast har i alla fall tittat på ryggen! Det är mer än vad man kan säga om er!
– Hon har inte den kompetensen...
– Nå, hur blir det? Får jag nån tid för röntgen, eller inte?
– Men lilla människan! Det begriper ni väl, att man inte kan göra såna kvalificerade och dyrbara undersökningar direkt. Vi får avvakta och se…
– Avvakta och se! Det är för fasen inte första gången jag är ringer. Felet är att man får snacka med en ny läkare varje gång. Jag vill bli ordentligt undersökt!
– Kan ni arbeta?
– Nej, jag kan inte arbeta! Då hade jag minsann inte besvärat.
– Nå, då får ni sjukskriva er en vecka och så skriver jag ut en annan sorts värktablett.
– Blir ryggen bra av det?
– De lindrar mot värk.
– Jag frågade om ryggen blir bra?
– Vi får avvakta och se. Adjö lilla människan. Vårdkön är lång.