”Tio Guds bud är en spegel som visar människan sådan hon är. Hon springer efter främmande gudar, svär, dammsuger på helgdagen, struntar i sina gamla föräldrar, mördar, stjäl, knullar grannens fru som villigt låter sig knullas, sprider lögner om sina medmänniskor och förgås av avund vid anblicken av deras lycka.” Så elegant sammanfattar svensk kulturelits enfant terrible Horace Engdahl detta att vara människa bland andra människor.
Det finns ett oavsiktligt samband mellan de två texterna på Gotlänningens ledarsida den 2 februari. Eva Bofride påminner så gärna om en tidigare präst i Svenska kyrkan på Gotland som slängdes ut, dömd på misstanken om otillbörligt närmande till unga flickor. Den nya svenska moralismen i sin prydno. Beteenden som tidigare ansetts ganska normala hängs ut i medier och domstolar, människors liv förstörs när en stunds lättsinne, eller en stark passion, blivit straffbart.
Under vinjetten "Liberal aspekt" kan vi läsa om miljölagar som blivit så krävande att ”Det är helt enkelt för svårt att uppfylla alla villkor och krav som finns”. Länsstyrelser på Gotland och i norrlandslänen kan tillsammans med miljödomstolar efter flera års utredande helt enkelt slå undan benen för en basnäring. Någras krav på opåverkad miljö får förstöra livsvillkoren för andra.
I kvantfysikens värld sägs det att två påståenden som är helt oförenliga kan ändå båda vara sanna. Ljus kan vara både vågor och partiklar; på samma gång tror jag, eller så beror det på vem som observerar. Martin Luther uttryckte det på teologins område och med kyrkans språk som ”simul justus et peccator”, alltså samtidigt rättfärdig och syndare. Det tycks svårt att få in sådana tankar i vårt fyrkantiga tänkande.
Det är lätt att som Erik Fransson gör i torsdagens Gotlands Folkblad finna Jesus-ord som just håller två oförenliga tankar i huvudet samtidigt: ”den av er som är utan synd kaste första stenen.” ”ty med den dom varmed I dömen skolen I bliva dömda …” (Det finns en tyngd i den gamla översättningen som saknas i de nyare.) Det vanliga kyrkfolket tycks inte lika upprört som kyrkoherdarna och ansvarsnämnden över en biskop som inte är så olik oss andra.
Eftertankens kranka blekhet når väl också de myndigheter som hanterar miljölagstiftningen. De flesta inser att Gotlands kalk och Norrlands malmtillgångar är en förutsättning för vårt goda liv. Det kräver kanske en viss tankemöda att samordna två oförenliga intressen: hållbar miljö och utnyttjande av våra naturresurser.