Den svenska avgiftssjukan

Insändare2020-11-12 06:00
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Sverige har världens högsta skatter som hanteras och kontrolleras av en mycket dyr offentlig förvaltning som kräver ännu mera. Myndigheterna använder motortrafiken som inkomstkälla.
Motortrafiken får genom avgifter och skatter stå för en orimligt stor del av samhällskostnader samtidigt som den utsätts för försämrade förhållanden av vägar, parkeringar, trafikhinder, överskyltning med mera.
Genom sänkta hastigheter till löjeväckande nivåer kan staten ta in mera bötespengar. Sänkta hastigheter som upplevs osunda för förare och fordon drivs igenom odemokratiskt. 
När bilisterna stannar ska de betala för parkering, oavsett det handlar om jobb, sjukvård, skatteärenden eller handel. Avgifter. Om naturnära parkering sker, gäller böter.
Miljömuppar som är ute och cyklar kan genomföra dyra och ineffektiva samhällspåverkan på bilisternas bekostnad. Lägg avgifter på amper, kilowatt eller batterisyra på elcyklar och dylikt om pengar behövs till kommun och stat. Eller minska byråkratin. 
Argumenten för kryphastighet är skaderisken. Om beslutande tjänstemän till stor del ser risker med normala hastigheter bör de lära sig vad ett normalt leverne innebär. När behöver chaufförer och andra tjänsteyrken sänka sin timlön på grund av låga hastighetsbegränsningar? 
Har vi råd och tid att hålla på med denna kommunikationsfientliga avveckling? Alla kan eller vill inte åka kommunalt. De har egna intressen, utför privata ärenden och friheten att ta sig.
Vuxna som sätter ut vägskyltar med lekande barn bör tänka om. Barn ska inte uppmuntras att leka på vägen. Vägen är ingen lekplats. Föräldraansvar.

Trafikvett, ansvar och höjda hastighetsgränser.