För femton år sedan kom jag till Gotland för att studera marknadsföring vid Högskolan på Gotland. Jag skrev min magisteruppsats om Gotland som turistdestination och kom med olika förslag på hur turistsäsongen skulle kunna förlängas för att öka inkomsterna till Gotlands turistnäring. Men det var då, när Gotland för mig bara var en vacker och tillfällig plats att bo på under magisteråret, i princip som en turistdestination. Jag var fortfarande som en turist här, en besökare utan planer på att stanna kvar. Mellan september och maj bodde jag i en liten 1:a på 20 kvadratmeter i innerstan och tänkte inte på så mycket annat än mina studier och på att ha kul på min fritid. Studentlivet på Gotland på den tiden var mycket spännande.
Nu är läget annorlunda och jag har bott på Gotland permanent i snart 11 år. Gotland är inte längre en turistdestination för mig, utan det är mitt hem och jag vill att Gotland utvecklas och frodas året runt, inte bara mellan vecka 27 och 31.
Jag har svårt att tro att beslutet om prishöjning för Destination Gotlands båtbiljetter kommer att bidra till detta, utvecklingen av besöksnäringen eller till utvecklingen av Gotland i stort.
Det är redan dyrt att bo på Gotland – högre skatt, högre priser på allt, högre boendekostnader med mera. Efter pandemin blev möjligheterna att ta sig till fastlandet mer begränsade: färre flygturer, dyrare flyg- och båtbiljetter. Nu blir båtbiljetterna ännu dyrare.
Under det senaste decenniet var målet att öka antalet invånare som ett steg i att utveckla Gotland. Flera tusen till har också bosatt sig på Gotland sedan 2012. Det är mycket positivt eftersom det betyder att vi är flera tusen till som betalar skatt här. Det är också flera tusen till som kan engagera sig i det gotländska samhället. Med prishöjningen förändras förutsättningarna att resa till och från Gotland rejält. Hur kan vi se till att folk nu inte börjar flytta ut igen utan stannar på Gotland? De som engagerar sig i det gotländska samhället? De som vill men inte längre har råd att bo kvar på Gotland året runt?
Gotlands Förenade Besöksnäring tog nyligen själva fram en rapport om turismens kostnader och intäkter som visade att besöksnäringen bidrar med så lite som 3,2 procent av den gotländska bruttoregionalprodukten. Mot bakgrund av det borde vi gotlänningar betrakta besöksnäringen som ett särintresse som berör ett fåtal och inte något som vi tillsammans ska prioritera, med mindre än att det skulle gagna oss.