De som smutsar ner ska betala. Dessa ord kommer från Sveriges klimatminister, tillika vice statsminister, Isabella Lövin. Beräkningar från Naturvårdverket visar att några svenska företag såsom Preem, Cementa och ståltillverkaren SSAB ligger bakom ca 23 % av Sveriges totala CO2-utsläpp men är skattebefriade. Det motsvarar utsläpp från alla Sveriges bensindriva fordon gemensamt under samma tid och som svenska fordonsägare 2019 betalat 8 miljarder kronor i koldioxidskatt för till statskassan.
Att vissa CO2- utsläpp är ”skattebefriade” kan tyckas orättvist om det nu är så att ”de som smutsar ner ska betala”. Det räcker inte med en förklaring från dessa företag att de jobbar på att lösa sina CO2-problem. Det håller dessvärre inte.
Det är i högsta grad rimligt, inte minst för rättvisans skull, att alla tar sitt ansvar för miljön och sin miljöpåverkan - precis som alla Sveriges fordonsägare får göra. Så låt oss vara lika inför lagen och låt alla ta sitt ansvar och betala för sina CO2-utsläpp.
I dagsläget betalar Sveriges fordonsägare ca 0,11 kronor per utsläppt kilo CO2, vilket 2019 blev ca 8 miljarder kronor i koldioxidskatt. Jag vågar påstå att dessa miljarder inte har gått till att förbättra nationell eller global miljö.
Att tro att Sverige ska kunna rädda världen och miljön genom att minska på CO2-utsläppen är bara en önskedröm, när t.ex. Stillahavsregionen och Asien står för 49 % av världens totala CO2-utsläpp och Sverige endast för 0,13 %. Dessutom är den globala CO2-ökningstakten under en månad större än Sveriges totala utsläpp under ett år.
Den genomförda bonus-malus som berör nya fordon så som personbilar, klass I och II (husbilar), lätta lastbilar och bussar påställda i vägtrafikregistret från och med den 1 juli 2018, är inte genomtänkt vid genomförandet.
Till exempel särskiljer inte bonus-malus mellan olika typer av fordon och tar bl.a. inte hänsyn till transportnytta. En liten personbil kan ha samma bonus-malus-regler som en minibuss, trots att minibussen kan transportera betydligt fler personer och effektivare för miljön.
Det går heller inte att förbigå husbilen som nu vid införandet av bonus-malus är styvmoderligt behandlad. Märkligt är att en husbil på 3,5 ton som genomsnittligt körs cirka 6-700 mil per år, varav många av dessa mil är utlandskörda, debiteras skatt enligt bonus-malus CO2-beskattning i nivå med en 16-ton tung lastbil som körs 10 000-tals mil per år.
Märkligt och fel är att betala skatt på ett fordon som inte används och inte är avställt, då skatten bl.a. grundar sig på koldioxidutsläpp (CO2 g/km). En relevant fråga måste ställas, hur mycket CO2 kommer från en motor när den inte är i gång?
Detta är till synes en kamouflerad dubbelbeskattning då energi- och CO2-skatt (som dessutom är indexerad) och moms tas ut på hela summan vid pump. Bonus-malus grundar sig på nya WLTP-värdet (Wordwide harmonised Light vehicles Test Procedure*) och är skattegrund för hur mycket CO2 g/km ett fordon kan komma att förorsaka och motsvarar inte det faktiska utsläppet vid användandet. Fordon med högt CO2-testvärde får en förhöjd fordonsskatt under de tre första åren och återgår efter det till ”normalskatt”. Det visar att den nuvarande utformningen av vårt skattesystem på fordon i Sverige är fel.
Av någon ogrundad anledning har Sverige den högsta koldioxidskatten i världen. Rättvist hade varit om det funnits en global koldioxidskatt och alla hade betalat lika. Det är dags att skipa rättvisa om CO2 och lämna Sveriges fordonskollektiv i fred. Miljön skulle bli betydligt bättre om miljöminister Isabella Lövin koncentrerar sig på de skattesubventionerade CO2-utsläpp som ”de som smutsar ner ska betala” och dessutom ser till att den ogenomtänkta och orättvisa bonus-malus ses över - eller rättare sagt annulleras.
*Ett globalt harmoniserat tekniskt regelverk för test av reglerade emissioner, bränsle förbrukning och CO2. Tidigare mätmetod var, NEDC - New European Driving Cycle.