Insändare: Det är något med det fria och öppna som ger energi

Det är någe med doften av släke som skapar vibrationer.
Det är någe med mavarnas skrik längs hamnen som skapar en ton.
Det är någe med solen som går ner i sjön som fullbordar ackordet.

När jag växte upp var jag så långt ifrån ringmur, stränder och raukar man kan komma, en vanlig bondhåla!
För mig var magin den som kom när vi åkte mot kusten och kom över ett krön, plötsligt uppenbarade sig sjön och ett inre oförklarligt endorfinrus spred sig genom min kropp.
Det är något med det fria och öppna som gav mig energi.
Precis som alla tonåringar ville jag dock bort, helst fort och helst nu, så jag drog. 

Genom nio år på fastlandet följde mitt ursprung mig oavsett om jag vill det eller inte, responsen jag fick för att jag var från en viss plats har alltid gjort mig lätt generad och lite stolt. 
“Jaså Gotland säger du! Åhh va det är fint på Fårö!” 
Oavsett om jag är i Kalix på surströmmingsfest eller i Lund på studentfest så har alla en åsikt och en känsla kopplad till ön som är svår att undvika. 
Gräset var kanske inte grönare på andra sidan sjön. 

Kärleken till ön är lite som kärleken till farmors bullar, de där som alla gillar och direkt ger mig minnen och gör att smaken finns inpräntad i mitt sinne. Alla tycker så klart olika om bullarna, vissa äter dem, gillar dem, säger att de är goda mest av artighet, medan andra kan åka långt för kaffe och bulle.

Så söker du platsen för dina drömmar, letar du efter meningen med livet, vill du ha ditt livs utekväll på torget, bada på Sudersand eller bara sitta vid strandbrynet och lyssna när vågorna rullar in över kalkstenen.

För några är det sol och bad, för andra är det bönder och lamm, för mig är det hemma!