Eva Bofride skriver i GT 21/10 en angelägen ledare om att värna yttrandefriheten. Hennes perspektiv utgår från vår omvärld men jag tänker också på hur det är här på ön.
Utan några andra jämförelser i övrigt vill jag ta upp problemet att många inte vågar säga sin mening och stå för den. Varför skriver så många anonyma insändare?
I den pågående diskussionen om skolöversynen är det inte många som öppet vågar ifrågasätta de som sätter sin socken före en hållbar skola. En skolverksamhet som lever upp till statliga krav på vad en skola ska innehålla.
Föräldrar, elever, lärare, elevhälsopersonal, rektorer eller allmänhet som har en annan åsikt om och insikt i skolan, vågar inte stå upp för den offentligt av rädsla att bli ”påhoppade” och utfrysta.
Jag har gett mig in i skoldebatten och trätt fram med mitt namn. Många personer här på ön har gett mig positiv feedback, men törs inte själva öppet stå för en annan åsikt än den nu ”alla” ger uttryck för i offentligheten.
Inte ens våra politiker vågar föra en öppen debatt om de fakta som finns i utredningen.
Ni som arbetar som journalister borde våga ställa kritiska frågor och arbeta mer undersökande och inte bara förstärka de röster som skriker högst.
De som läst och reflekterat över fakta i utredningen är våra tre ledarskribenter som för ovanlighetens skull verkar rätt överens om att skolöversynen inte bör kastas i papperskorgen.