I artikeln ”Våra världsarv är värda att värna” (GA 16 november) konstaterar företrädare för världsarven att dessa ”befinner sig under starka och konkreta hot på flera håll” och att vi behöver ”samlas och ta ansvar för världsarvens utmaningar både nu och i framtiden”. Att det råder hot till och med mot de unika och enastående platser som världsarven utgör är alarmerande. I fallet den medeltida hansestaden Visby har nyligen rivningslov beviljats för köpmangården vid Södertorg i strid med expertutlåtanden och stora fastighetsuppköp pågår för omvandling av bostäder till hotell och krogar, vilket förändrar stadens karaktär till en turistmetropol.
Det råder överhuvudtaget stor brist på respekt för vårt kultur- och naturarv i landet. Som exempel kan nämnas att i Kungliga nationalstadsparken i Stockholm pågår ett tiotal projekt som alla medför risk för skada i strid med lagen för nationalstadspark. I mark- och miljödomstol har nyligen två osannolika planförslag stoppats efter överklagande av ideella föreningar – ett 28 meter högt hotell mellan Kalmar slott och den gamla staden och ett stort bostadsområde och hotell intill Varbergs fästning.
Koncentrationen av de medeltida kyrkorna på Gotland är troligen unik i världen. Det historiska landskapet bedöms ha så höga värden att en nominering för världsarvslistan har diskuterats. Trots detta redovisas i förslag till ny översiktsplan för Gotland totalt nära 250 kvadratkilometer, för utbyggnad av vindkraftverk – lika höga som Karlatornet i Göteborg som blir Nordens högsta skyskrapa. Kyrkornas dominans i landskapsbilden, alltsedan medeltiden, kommer att på ett förödande sätt överflyglas av grupper med höga vindkraftverk, som i sin stora skala brutalt möter det historiska landskapet. En visualisering visar att det 70-tal höga vindkraftverk som planeras i Lojsta skulle kröna Visbys siluett, när man med färjan närmar sig ön. I planen saknas helt en analys av hur dessa enorma industriområden skulle påverka öns unika kulturarv.
Bristen på förståelse för vikten av att värna vårt byggda och gröna kulturarv är tyvärr utbredd i landet, vilket rimmar illa med nationella mål och tydlig lagstiftning. Det är hög tid att beslutsfattarna inser att kultur- och naturvärden är oersättliga resurser som inte får förödas genom ogenomtänkta beslut utan som måste värnas i samhällsplaneringen för kommande generationer.