Ingvar Ronström berättade om en pojke med framförhållning:
En dag kom en av sårkar sum gick u läst gratnes till prästgardn. När da di andre bani frågd va de var me han, talt han um att han hadd fat en leitn bror undar nati.
Han hadd föråt vart ainsummen. Kamratar di sökt hygg han u tyckt att de var väl rolit att fa en bror. Sårken sägd da: ”De kan Er säge. Men de är ja sum ska gi äut han”. Sårken tänkt da allt pa häur de skudd ga me arve.