Förut var det en arbetsplats med glada engagerade medarbetare som trivdes. Numera är det en plats där medarbetarna vantrivs och mår dåligt. Medarbetarenkäten lyser ilsket rött där chefernas ledarskap ska bedömas. Kontakt har tagits med fackliga ombud, skyddsombud och några medarbetare har till och med känt sig tvingade att skriva direkt till Peter Lindvall. Men vad händer?
PL hänvisar till förvaltningschefen. Det är ju hen som har anställt de två cheferna och hen vill väl inte erkänna sina misslyckade rekryteringar, utan fortsätter att tiga och stå som en hotfull, tyst mur i bakgrunden.
En enkel googling visar att "den stora chefen" har fått sparken från sina tidigare chefsjobb på fastlandet. Ändå anställer RG hen? "Den stora chefen" har nu också bestämt sig för att hen ska bli chef över "den lilla chefen", vilket innebär all makt åt "den stora chefen". Hen ska också ta över "den lilla chefens" personal, men "den lilla chefen" ska ändå vara kvar och kosta skattebetalarna en hel chefslön....
Personalen däremot får sina avtal uppsagda och hot om uppsägning om de inte skriver på de nya avtalen, som innebär en kraftig försämring och att de får jobba två veckor mer per år, utan ett öre i ersättning. När de protesterar blir svaret alltid: "besparingar".
Besparingar som inte märks när "den stora chefen" plötsligt bestämmer sig för att köpa väldigt många, nya möbler till sin enhet, möbler som inte behövs eller efterfrågas....
Den stora chefen har också ägnat sina 1,5 år i regionen åt att köpa ut flera medarbetare, som har uttryckt missnöje, och ge dem avgångsvederlag. Offentligt står det att "de i samråd med arbetsgivaren har valt att avsluta sin anställning i RG". Till oss säger de "Jag har fått sparken".
När Gotlandshems anställda uttryckte sitt missnöje med ledningen fick det stor uppmärksamhet i media och Peter Lindvall var snabbt ute och fördömde "all form av tystnadskultur". När vi har försökt att få gehör för att vi har chefer som mobbar, hotar och trakasserar oss anställda, då slår PL ifrån sig och hänvisar till förvaltningschefen.
En stilla tanke slår mig: vi jobbar på en arbetsplats där majoriteten av de anställda är kvinnor. På Gotlandshem jobbar många män. Det kan väl inte vara så att det väger tyngre när män ifrågasätter sina chefer? Det kan väl inte vara så att det anses som "gnäll" när kvinnor framför samma åsikter? Rätta mig gärna om jag har fel Peter L?