Men människan tar för sig utan att reflektera. Följderna blir därefter med klimatkris och miljöförstörelse.
För att inte tala om krigen. Detta meningslösa påhitt. Krigen som uttryck för missriktad makt. Kriget i Syrien känner vi till med sina flyktingströmmar som skapat oro inte minst i Europa.
Men det finns ett bortglömt krig i Jemen, nu inne på sitt sjunde år. Ett fullskaligt inbördeskrig där stora rika länder hjärtlöst pumpar in vapen till båda sidor. Ett litet land på södra Arabiska halvön. Ett land som under antiken kallades Arabia felix (Det lyckliga Arabien). På tusentalet f.Kr. Saba – som i Bibeln framgår med kung Salomo och den vackra rika Drottningen av Saba. Det var då. Nu en befolkning i skräck. Av 30 miljoner är 20 miljoner i nöd. Ett krig där barnen är i skottlinjen. Där ett barn dör av svält var tionde minut.
Ett sagoland i förfall.
Detta krig berör mig alldeles särskilt. 1993 besökte jag Jemen för Rädda Barnen för att fira 30-årsjubileum. Redan 1963 påbörjade Rädda Barnen en insats i Jemen till stöd för barn. Det började med två sjuksköterskor som öppnade en klinik i Taiz (där jubileet hölls). Fortsatte med en barnavårdscentral och en omfattande vaccinering mot TBC. Senare ett barnsjukhus, det första i Jemen. Förebyggande barnavård var något nytt som spreds till stora delar av landet.
Då också en minnesvärd bilresa genom ett vackert land med rik kultur - från huvudstaden Sanaa i norr till hamnstaden Aden.
Nu ett land i förfall. Tungt att på avstånd åse det som sker. Men Rädda Barnen är kvar mitt i kriget. Stödjer 88 sjukvårdsmottagningar. Distribuerar vatten, mediciner och näringslösning till undernärda barn. Ett hopp att Rädda Barnen är på plats mitt i allt skjutande.
Då blir det så påtagligt att bistånd och humanitära insatser är nödvändiga som en solidaritetshandling. För att lindra nöden och ge framtidstro.
Men vad rör detta krig Gotland och Sverige? Jo, det handlar om att visa medkänsla nu när vi ser politiska strömningar som vill skära ner biståndet eller till och med avskaffa det. Jag blir alldeles matt som medmänniska. Hur kan man blunda för nöden i vår gemensamma värld? Att inte vara solidarisk. Att inte bidra till att ge Jemens barn hopp.
Vi berörs alla av orättvisorna i en gemensam värld.