Redan efter tio år insåg politikerna sitt misstag och fattade beslut om att återetablera permanent militär närvaro på Gotland.
Jag har varit verksam som officer i hela mitt yrkesliv och har ständigt plågats över de otaliga exemplen på nyckfullhet i försvarspolitiken.
Det visade sig snabbt att återetableringen skulle bli dyr. Kostnader för materiel och byggnader skenade. Nu ska även det civila försvaret i Sverige återetableras. Jag väljer ordet återetablering då det i praktiken helt lades ner.
Med NATO-medlemskapet kommer Gotland bli än viktigare, med omfattande basering av sjö- och flygstridskrafter och höghöjdsluftvärn. Vägarna över havet och i luften till och från ön måste hållas öppna för befolkningens försörjning och sjukvårdstransporter. Gotlänningarna måste ges högsta möjliga skydd mot den bekämpning av våra militära baser som kan förutses.
Utmaningarna kommer att vara av samma art som vid återetableringen av P18, men betydligt mycket svårare. Att hålla ihop detta arbete är avsevärt mer komplicerat än att hålla ihop arbetet inom det militära försvaret, som ju är en enda myndighet, medan det civila försvaret består av en mångfald av aktörer. Dessutom är den militära infrastrukturen statlig, medan det civila försvarets infrastruktur till stor del är privatiserad.
Riskerna för förseningar, resursläckage, målkonflikter och kommunikationsmissar är uppenbar. Vi ser ju bland annat hur myndigheter och andra aktörer skyller ifrån sig bara vid trafikkaos på grund av snöfall. Det går inte att bygga på det vi en gång hade. Vad som krävs nu är:
- Ett hållbart ledningsstöd med aktuella lägesbilder över risker, sårbarheter, kritiska beroenden med mera, med hjälp av moderna digitala verktyg för sömlös samverkan mellan aktörer
- Att ansvarsfördelningen görs glasklar, med mätbara och spårbara krav
- Att utvärdering och uppföljning, såväl ekonomisk som verksamhetsmässig, måste vara optimal. Det är skyndsamt att börja arbeta med kvalitetssäkrade träffbilder mot faktiska behov vid nyttjande av allmänna medel.
Om vi inte klarar av att försvara Gotland och dess befolkning vid en våldsam utveckling i Baltikum så skulle det vara en katastrof utan dess like. Gotlänningarna måste kunna lita på att ”fastlänningarna” står fast vid sina löften om försvar av ön och dess befolkning.