Enligt en undersökning använder var femte pensionär inte digitala tjänster av olika skäl. Till den gruppen hör jag och mina skäl till det datoriserade utanförskapet är dels ekonomiska men också på grund av säkerhetsbristerna och rädsla för bedragare, ty nätet är ju världens största brottsplats och bovarna effektivaste ”kofot” för att nästla sig in i våra digitala hem och privatliv.
Det som förvånar mig och säkerligen många andra är att beslutsfattarna bakom alla tillstånd för internets svenska ankomst inte försäkrade sig om att nätet inte kunde utnyttjas kriminellt som det hejdlöst görs i dag.
Därför tänker jag som så, varför i herrans namn ska jag hänga min lägenhetsnyckel på en bildlig spik utanför porten med en stående inbjudan att rota runt i mitt privatliv och kanske lägga beslag på min garantipensions få kronor?
Orden valfrihet och mångfald har tappat betydelse i flera andra sammanhang och även här när stat och regioner ska rationalisera/effektivisera både praktiskt och monetärt. Text-tv var länge vår livlina för diverse information men när den tjänsten försvann blev livet med ens torftigare och krångligare vid informationsinhämtning. Som sagt valfrihet och mångfald är ett minne blott på sina håll och det existerar bara i valtalarnas manus när partipoäng och röster ska jagas för den hett åtrådda politiska maktens skull.