I den mörkaste av årets tider,
då vi i väst av ljusbrist lider.
I de kallaste av årets dagar,
då vi går runt, huttrande och klagar.
Vi sveper vår dunjacka tätare omkring vår kropp,
samtidigt som någon långt borta, har tappat sitt hopp.
I en tid, där dåliga tv-program är ett stort problem,
finns i ett annat land, någon som inte har vatten till att hålla sig ren.
I en månad, då våra plånböcker gapar tomma efter köphysterin,
men, en del människor har inte råd att göra sig fin.
Vi klagar på morgonfrisyrer och dålig sömn,
när vi står på det värmeslingade golvet som
för någon i världen, att få sova på skulle vara en dröm.
Barn blir besvikna på tomtens klappar.
Någon annanstans, ett barn sin barndom tappar.
För när vi dricker glögg i vårt avlånga land,
bär en vuxen, mot ett barn sin hand.
I en värld där människor går samman för att rädda en ek,
men på andra sidan jorden, arbetar barn som inte får tid till lek.
På en förskola i Sverige finns små barn som om pepparkaksgubbar sjunger,
men i landet lång borta, där finns bara hunger.
Under en vecka, då värme och gemenskap råder så prydligt,
just då, känns den stora ensamheten hos någon extra tydligt.
I den mörkaste av tider, men en månad av värme
har vi alla en möjlighet att komma varandra närmre.
Varför ska någon behöva frysa? Vi är ju så många.
Bjud in och bjud till, för de kalla nätterna är långa.
Att dela med sig av överflöd kan aldrig skada,
Den största vinsten är att se andra människor glada.