Att vara politiskt korrekt innebär ett antal svåra dilemman.
Man måste fördöma skjutningar och tycka synd om offren, men man kan inte för sitt liv peka ut de skyldiga till skjutningarna då de har utomnordiskt ursprung. Och vem bor i denna trappuppgång?
Man måste tycka att Paludan är en förskräcklig högerextremist som provocerar muslimer, men man kan inte fördöma upplopp och flaggbränningar som blir följden.
Man måste fördöma alla de förslag som SD har kommit med genom åren, men man vill ändå ha lugnt i kvarteret där man bor. (Varför kan de inte hålla sig till förorterna?)
Man vill ge fristad till alla oppositionella i krigförande länder, men man kan inte framföra kritik för att de agerar och lever som i det gamla landet.
Man vill, helt plötsligt, gå med i Nato, men man vill inte kritisera de som förhindrar Natointräde.
Man vill stödja kvinnors kamp i Iran och deras rätt att slippa slöja, men man kan inte driva den kampen mot kvinnor i Sverige med slöja. (Och nu över till Zeynas goda iranska gryta)….
Man vill under inga omständigheter kallas för antisemit, men man klarar inte av att fördöma muslimers hat mot judar. (Hatet kommer enbart från nazister).
Man vill att utlandsbiståndet ska ökas på ytterligare, men man kan inte kränka mottagarlandets korrupta regering med att villkora biståndet. Eller att ta emot utvisade medborgare.
Dilemman för den politiskt korrekta
Det här är en insändare. Åsikterna i texten är skribentens egna.