En underbar dikt av Vera Sollerman, som nyligen gick bort:
De jär sylvar yvar marki,
akans klapparstainar glänsar.
Upp imot mitt trygge skogsbröin
tukslöiar fran sjöen kummar,
kraupar langs me akarraini,
dylar haile vastis grönske.
Sjöen, strandi bär försvant.
Snart star ja mitt ei dimbu,
vait knappt var ja jär pla nå.
Gar pa mörke, dunkle steigar,
håirar mavar skrei u väsnes,
håirar dämpne ljaud fran sjöen,
leiksum fanggen djaupt ei dimbu,
ainsummen pa haile jårdi
gar ja havfräui till mötes.