Så här berättade Albin Segerlund i Roma om skridskoåkning för länge sen:
Skrissko var int mik ei bräuk pa iss teiden. Di var döre u folk had ont um penningstöivrar. De var bäre di reike sum had rad me ett sånt yvarflöid till bani.
Di fattie fick ga pa eisläggar. De var kräkbain, sum var klaune me sag. De hale, runte seidu skudd vare mot eisn u flatu mot skosulu. De var bur si täu hul ei daim, ett fram u ett bak. Ei huli sat de tug, eller ei bäst fall reimar. Tuge bands u reimar spändes till yvar teisneipar u ristar. U de gick reit skaplit ti kumm fram pa daim.