När man närmar sig Visby från havet och ser stadens konturer träda fram, är det speciellt en byggnad som fångar uppmärksamheten. Där står hon, den magnifika kyrka som invigdes redan 1225 av biskop Bengt från Linköping. Vad han kallade kyrkan förtäljer inte historien – faktum är att namnet har ändrats flera gånger genom åren.
Under medeltiden var den Vår kära frus kyrka, för att under en kortare mellanperiod kallas ”Visby Sankta Maria Domkyrka”. Av oförklarlig anledning blev det kvar som officiellt namn på byggnaden, men frågar du vilken Visbybo som helst om vägen till ”Visby Sankta Maria Domkyrka” så kommer du få rynkade ögonbryn och oförstående blickar till svar. De vet alla, att kyrkan heter Gamle Dong-dong.
Namnets ursprung är västtornets storklocka, med det distinkta dong-dong-ljudet kyrkan är känd för. Klockan gjöts redan år 1897, och vi har god anledning att tro att namnet uppstod i samband med de första provringningarna. Dessutom är Gamle Dong-dong så kallat onomatopoetiskt, alltså ett namn som heter som det låter, vilket är unikt när det kommer till helgedomar.
Det är dags att även biskopen och kyrkorådet accepterar att tiderna förändras och att det äldre namnet sedan länge försvunnit från det allmänna medvetandet. Gör om, gör rätt – döp kyrkan till Gamle Dong-dong och tillämpa namnet i kartor, fastighetsförteckningar och i de historiska källmaterialen. Man kan inte ha en så stor och central byggnad vars officiella namn ingen människa använder eller förstår. ”Att inte kalla Gamle Dong-dong för gamle dong-dong är helt ding-dong”, som min salig mormor brukade säga.
Kalla saker vid dess rätta namn