Färjan går tidigt kl. 07.15, båtbussen från Havdhem går 06.00, framme vid T-centralen kl 12.00. Jag bokar, packar, lägger mig och ställer väckerklockan.
Kl. 05.30 går jag upp, en snabbdusch, tar mina prylar och kör till Havdhem där jag parkerar min bil vid busshållplatsen. Kliver på båtbussen, checkar in på färjan med min bussbiljett. Kaffemaskinen på bussen sprider en behaglig doft, några färska croissanter och småkakor påminner mig om att snabbfärjan fortfarande används, och jag skickar en tacksam tanke till de stressade stackarna som betalar hutlösa priser för att komma fram 30 minuter tidigare än jag, och som med sina biljettpriser bland annat bjuder på en liten fika på båtbussen så här tidigt på morgonen.
Bussen rullar fram, några enstaka stopp på vägen och redan är vi framme vid hamnen där båten väntar på oss. Vi är de sista som rullar på, bakom oss stängs luckan, vi sticker ut till sjöss. Båtbussen från Fårösund har också anlänt, alla kliver ur.
Bagaget lämnar jag på bussen, tar bara med mig paddan och hörlurarna samt telefonen.
De gemytliga vilstolar, som enkelt kan fällas ut till smala sängar, finansierades också genom de hutlösa priser vilka av tidsbrist jagade människor betalar för en något snabbare överfart. Åter en tacksam tanke till dem, måtte de trivas! I natt när jag reser tillbaka kommer det att vara skönt att kunna ligga ner lite, innan jag åter kliver på båtbussen och åker till Havdhem.
Resan till Stockholm med båten, vår väg till fastlandet, trevligt och lugnt som vanligt och nu, tack vare långsammare fart, en av våra, gotlänningarnas bidrag, till minskat behov av drivmedel, oavsett fossil eller inte. Jag skickar en sista tanke till Pigge Werkelin som pitchade för den resemodellen. Att det behövs en kapitalist för att komma på en så enkel, god och nyttig idé kommer jag som vänstermänniska aldrig riktig att tycka om, but credit where credit due!