1973 flyttade jag, min hustru och mina tre barn till Gotland.
Anledningen till detta var att vi vill skapa en trygg plats för våra barn att växa upp på. Vi ansåg, redan då, att Stockholm inte var det, med växande kriminalitet, knark med mera.
Vi kom till Lojsta! Vi noterade att det fanns en handelsbod med bensinmack i socknen och ett fullständigt köpcenter bara en mil bort. Otroligt!
Den vänlighet och hjälpsamhet som mötte oss från traktens invånare, som snabbt blev våra vänner för livet, kan bara beskrivas som enastående. Vi hade kommit rätt.
Skolan blev precis som vi hade hoppats, liten begriplig och lika inbjudande som vi hade hoppats.
Nu har man, för vilken gång i ordningen har jag glömt, återigen utsatts för en attack av ”spariver”. Samma strategi som vanligt. Lista ett antal skolor som sedan diskuteras livligt för att sedan stryka en tre fyra skolor för att visa landsbygdsengagemang.
Spara betyder att avsätta av dagens tillgångar för att konsumeras i framtiden. Nej detta är bara kostnadsminskningar inte sparande.
Befolkningsminskningen på Gotland har avstannat och förbytts i en svag ökning de senaste åren. Det är ju positivt. Jag misstänker att den ökningen kan understrykas om vi har något positivt att erbjuda eventuella inflyttare, som en bra skola.
Det är säkert många som är lika oroliga för sina barns utveckling som vi var på 70-talet.
Alltså:
– Lägg ett moratorium på kostnadsminskningar i skolan och satsa istället
– Offentliggör (i Östnytt) en uttalad vilja att satsa på en skola på Gotland i närområdet. Man skulle alltså kunna fortsätta att bo på landet.
Pengar till detta kan med fördel tas från administrativ effektivitet, en Nicolinsk rationalisering av förvaltningen. (Nicolin rationaliserade SAS som gick från röda siffror till svarta på två år.) Han började att sopa trappan uppifrån! Vilka verksamhetsgrenar kan strykas eller minskas kraftigt?
Det skulle ta bort mycket onödigt krångel och regelverk samt förbättra funktionen på Gotlands region avsevärt.
Detta skulle öka inflyttningen till Gotland av personer med barn, som också är i produktiv ålder, och således bidrar till en ökad skattekraft.