Förvisso är det så. Hästen har bokstavligt och bildligt talat burit fram människan genom tusen år av civilisation.
Efter att hästen utmönstrats ur Försvarsmakten 1968 sadlade hästhanteringen om och kom till nytta i långt fler andra sammanhang. Men så sent som under andra världskriget satte tyskarna in 750 000 hästar vid angreppet på Ryssland 1941, operation Barbarossa.
Den ansedde författaren och historikern Simon Sebag Montefiore skriver i sin biografi över Stalin ”The court of the red tsar” att hästen var det enda som kunde övervinna den ökända ryska lervällingen – ”rasputitsa”. Det är för övrigt samma lervälling som i dag möter den ukrainska och ryska soldaten i Ukraina.
Som en reminiscens från den militära tiden finns idag i Sverige den Beridna Högvakten vilken stolt upprätthåller en hög svansföring vid invigningar, internationella tävlingar, utländska statsbesök och andra statsceremoniella inslag. Beriden högvakt finns – om vi håller oss till Europa – i England, Holland, Danmark och Spanien.
Av Sveriges BNP (bruttonationalprodukt) går 0,5 procent till hästnäringen i någon form. En halv miljon svenskar uppskattas enligt Svenska Ridsportförbundet rida mer eller mindre frekvent. I Sverige finns i dag enligt Jordbruksverket officiella statistik cirka 360 000 hästar. En sociologisk avhandling vid Göteborgs Universitet för ett antal år sedan kunde påvisa ett samband. Tjejer som handskades med hästar i tonåren uppnår ofta höga chefspositioner senare i livet.
För många innebär ridning en värdefull upplevelse för att inte säga livskvalitet inte minst för dem som har en neuropsykiatrisk funktionsnedsättning eller cerebral pares vilket påvisats av den medicinska forskningen. Ridning är en av få idrotter jämte simning som engagerar kroppens samtliga muskler.
För svensk ridsport ser framtiden hoppfull ut. Trots skenande foder- och veterinärkostnader tycks inte finnas några hinder. Här utgör ett fruktbart avelsarbete en grund som genererat det eminenta svenska halvblodet. Påståendet därför att hästens bästa tid är nu är på intet sätt att sätta sig på några höga hästar.